Göran Sonnevi (uten tittel)

tiggerskan vid ingången till
Leipziger Messe   Gammal kvinna
i något mörkt, burnusliknande
Hon håller ett kors i ljust trä

framför sig   Hennes ögon är
mycket stora och mycket mörka
Hon sitter hopkrupen, hopsjunken
till ett litet knyte   Där

finns hela smärtan   Jag tänkar på
Bachs ansikte, på en kopia av
portrettet vars original finns i

rådhuset   Hur jag för första gången ser
demonin, mörkret   Och sedan trädens
och blommornas ljusa dans, kontrapunktiskt

*************************************

(fra Sekvenser mot Omega, 2017)

antipoet: Verda er alltid like vakker

Verda er alltid like vakker og kvelden skin
skarpast utan konklusjonar. Slik fuglane flyg
gjennom varme tre.
Himlen er strekt tålmodig ut mellom oss:
Vi ser ingen vegar ut.
Himmelen er klaustrofobisk, til og med fuglane
klarer ikkje å flyge vekk frå den.
Ho skjenker i te og lagar ein veg for tankane mine,
så eg kan vere der for henne og altet
og rådyret som beveger seg stille.
Ho er hos meg liksom uroen og dyra som vakent
lyttar.
Dei døde ligg på sine stader, får fred,
liksom barnets gjennomsiktige hovud når det søv.

*****************************************

(fra Diktkammeret, 9.12.2017)

W.S.Merwin: The Place

On the last day of the world
I would want to plant a tree

what for
not the fruit

the tree that bears the fruit
is not the one that was planted

I want the tree that stands
in the earth for the first time

with the sun already
going down

and the water
touching its roots

in the earth full of the dead
and the clouds passing

one by one
over its leaves

***************************

(fra The Rain in the Trees, 1988)

Arne Hugo Stølan: Dansetrinn

Fra parkeringsplassen

me,d utsikt over de lett skrånende åkrene

som omkranset hele innsjøen og gjorde den til

et stort blått rede

fortsatte jeg gjennom alléen med bjørketrærne

opp trappa og inn

i kirkerommet

der jeg allerede før jeg så den

merket Kristusskikkelsen

på det enorme korset under steinarkadene i taket,

en massiv treskulptur i halv flyvestilling

over en fraværende menighet

Og jeg tenkte på andre som hadde sittet og sett opp

gjennom skiftende tider

da jeg ble oppmerksom på lyden

av rasende dansetrinn

eller hurtig blading i ei stor bok

En småfugl hadde gått til angrep på rosevinduet

med en gjenkjennelig heftighet

som mildnet etter hvert

og med stadig lengre pauser

for etter noen minutter eller timer

å løse seg opp i den langsomme skumringa

**************************************

(fra Dansefeber, 2010)

Tua Forsström (uten tittel)

Snön yr över innergårdens rosor

Tog inte stövlar och halsduk med, bläddrar

i böcker, vet inte vad jag skall göra av allt ljuset!

Ni skulle inte godkänna färgerna

Det är alltför anslåande, Andrej Arsenjevitj, alltför

mycket, alltför mycket av allt!

Ni bytte ut vingarna mot luftballongen, en tafatt

skapelse snodd ihop av rep och trasor, jag minns så väl.

För hade jag mycket och mindes inte. Svårt

att hålla sig til sak. Svårt att hålla sig til sak. 

Hoppas få återkomma. Hoppas få återkomma till principen

om vingarna. Faktum kvarstår: kölden konserverade

rosengården i natt. "Zonen är en zon, zonen är livet,

och människan kan antingen gå under eller överleva när

hon tar sig igenom detta liv. Om hon klarar det eller

inte beror på hennes känsla av egenvärde." En hare

skuttade nästan in i vestibulen här på Stiftelsen,

spräcklig mot snön; i harans almanacka är det ju oktober.

Ni verkar ha ett ganska svårartat humör,

och det är möjligt att inget av detta intresserar Er.

Å andra sidan klagar Ni rätt ofte själv.

Jag skriver för att Ni är död och för att jag vaknade

i våras på mitt hotell mot gatan i Benidorm till det underbara

höga kvittret. Man bör inte be om ursäkt oavbrutet, man bör

inte tacka oavbrutet, man bör nog tacka. Mälaren som 

bly där nere. Resten är vitt och rött. 

(fra Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, 1997)

Biografiskt Lexikon for Finland

Inger Elisabeth Hansen: Manntall, uinnskrevet

Det viser seg at noen i praksis ikke finnes.
I praksis faller stadig deler av menneskeheten utenfor,
slik som ubalanserte elementer, massene på flukt,
smuglergodset som har fem fingre på hver hånd,
som om de var født til å ta.

Kategoriene på vandring har tær på føttene,
akkurat fem på hver fot, som om de var født.

La oss si at de er født, og at de forblir født,
da har de et problem: kroppen, maten, barna
Allikevel er det en forskjell
fanatismen, forsinkelsen, mangelen på papirer på at de finnes,

mangelen på evnen til å lese det forholdenes logikk foreskriver.


***************************************************

(fra Fraværsdokumenter, 2000)

(Piotr Mleczko, Ny transport)

Olav H. Hauge: Og eg var sorg

Og eg var sorg og heldt til i ei hole
Og eg var ovmod og bygde attom stjernone.
No byggjer eg i næraste treet
og um morgenen når eg vaknar
trær fura gull på nåli.

***********************************

(fra Dropar i austavind, 1966)

Hans Børli: Lykka

Det er med lykka
som med ville dyr i skogen:
Den blir tillitsfull
og nærmer seg leirplassen din
når du ikke lenger jager etter den.

*******************************

Hans Børli selskapet