En halvvaken värld
där tonfall ur natten
finns kvar osplittrade
likt blanka vattenspeglar
före morgonvinden.
En rad namn ligger där.
En samling olikartade.
Och bakom namnen de okända.
Vaganter, musikanter
lindansare i vardagen.
Innan skuggorna flyr
böjer jag undan grenarna
för att bättre se deras ansikten
deras vattenspeglar.
Människor, strimmade av ljus
eller mörkt eldmärkta
av sanningskärlek, våldsam humor
medlidande ...
De kunde vara rödhakesångare
eller junis orkideer
i marken kring fattigladan.
Vem ropar deras namn på livet?
Innan morgonvinden blåser
läter Gud höra sin osynlighet
djupt ur grandunklet
med händerna fulla av skogsduvor.
***********************************************
fra Lovsångens fält, 1962
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar