Beppe Wolgers: Mitt eget land

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst...

för när människorna har varandra,
bor de i alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

Man säjer, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss
bara för oss...

...för när människarna har varandra
bor de i alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla, som alla gömmer,
på den är din hand ett svar.
Jag vet att det finns en raket,
som flög til en främmande himmel,
men sej mej en enda planet
som jorden, för den ger mej svindel!
Och därfor så stannar jag kvar,
jag vet jag har...

liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner at allt är nära,
och at allt finns en mening i.
Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna - det är vi...
...har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,
men de är alla samme land.

*******************************


Mye fint å lese på beppe.se